En äldre man blir oväntat belönad för sin godhet mot en främling när han en morgon går ut ur sitt hus och i stället för sin gamla bil hittar en splitter ny sportbil.
Den 80-årige Gregory Smith stod på verandan, helt förbluffad. Han nöp sig själv två gånger för att försäkra sig om att han inte drömde och ropade på sin fru, Cynthia, medan han stirrade på innehållet i kuvertet han höll i handen – och på den blänkande sportbilen framför huset.
– Cynthia! Cynthia! Kom fort! – ropade han, händerna skakade av upphetsning vid åsynen av den nya bilen – den gamla var borta.
– Vad är det nu, Gregory? – sa Cynthia när hon kom ut ur huset, torkade händerna på en handduk och rynkade pannan. – Jag brände pannkakan på grund av dig! Det var det sista mjölpaketet vi hade! Och du bara står där? När tänker du gå till affären?
Gregory viftade med handen. – Titta på det här, Cynthia – sa han och visade henne kuvertet han hittat på verandan. – Det fanns bilnycklar inuti – och vår gamla bil är borta! Se där – la han till och pekade på platsen där bilen stod kvällen innan. – Det här är en helt ny bil! Vem kan ha gjort det här? Vad ska vi göra?
– Och det fanns inget meddelande eller något som visade vem som skickat det? – frågade Cynthia förvirrat.
– Jag har redan kollat kuvertet två gånger. Ingenting! Vad ska—
Innan han hann avsluta meningen avbröts han av ett billjud. När han tittade ut såg han sin gamla bil stå där igen, och en man steg ur den.
Gregory började gråta när han såg vem det var. – Herregud! Han höll sitt löfte, Cynthia! – sa han och vände sig mot henne. Cynthia log, som om hon visste att det skulle hända.
Mannen kramade Gregory varmt. – Hur är det, Gregory? Det var ett tag sen, eller hur?
– Jack? Jag kan inte tro det… Jag mår bra, min vän. Och du? Och säg inte att allt detta är ditt verk! – utbrast han och kramade honom igen.
– Jag var tvungen, Gregory. Efter det du gjorde för mig… Vem visar sådan godhet nuförtiden? Och skyll inte bara på mig – fru Smith hjälpte mig att planera allt – sa han med ett leende.
– Jag tog det inte på allvar! Men nu när jag ser den där blänkande nya bilen utanför vår dörr ångrar jag mig – sa Gregory.
– Ärligt talat försökte jag säga nej, älskling – sa Cynthia. – Men den här pojken vägrade lyssna! Och det var så svårt att låtsas! Jag är ju en hemsk skådespelerska, eller hur? – sa hon med en min, och Jack skrattade.
– Jag tycker inte det, fru Smith!
Gregory skakade på huvudet. – Så den här gamla gubben blev lurad utan att ana något? Vad ska man säga…
Cynthia och Jack skrattade. – Okej, okej, nog med prat – sa Cynthia till slut. – Jack har rest hela den här vägen för vår skull, vi kan inte bara skicka iväg honom. Kom in och ät frukost med oss, Jack. Och du, Gregory, du behöver inte gå till affären – vi har mat för minst en vecka… Det var en del av planen – sa hon med ett leende och gick in, följd av Jack.
När alla satte sig till frukost serverade Cynthia maten, och Jack började berätta om sitt första möte med Gregory. Cynthia kände till delar av historien, men inte allt.
– För tre veckor sedan, fru Smith – började Jack. – Jag träffade din man på flygplatsen. Vi skulle ta samma flyg – jag var på väg för att träffa min fru som låg på BB. Jag var så orolig att jag inte märkte att jag bokat biljetten till fel dag – det var till nästa dag. Jag insåg det först vid incheckningen.
– Eftersom det inte fanns några fler platser erbjöd Gregory mig sin biljett och sa: ”Pojk, DU MÅSTE vara hos din fru! Ta min biljett, jag åker imorgon med din.”
– Okej – sa Cynthia långsamt och nickade. – Jag vet om biljettbytet. Men vad har det med bilar att göra? Jag förstår fortfarande inte…
Gregory skrattade. – Det är den andra intressanta delen… Innan vi gick till incheckningen satte vi oss i väntrummet och pratade. Jag nämnde att vi fortfarande betalar av lån och inte har råd med en ny bil, och att den gamla ständigt går sönder. Efter att vi bytt biljetter sa den här killen: ”Idag bytte vi biljetter, om några veckor byter vi bilar – jag lovar!”
– Jag tog det inte på allvar! Men nu står den där blanka bilen utanför… Jag ångrar att jag ens nämnde det. Innan han åkte tog han min adress – och se vad han har gjort! Vi kan inte behålla den, Jack. Tack för gesten, men det behövs inte…
Cynthia nickade. – Gregory har rätt. Vi kan inte ta emot den. När vi sågs igår och du berättade om överraskningen tänkte jag inte så mycket på det, men nu ångrar jag att jag sa ja. Snälla, det är inte nödvändigt…
Men Jack skakade på huvudet. – Tro mig – det här är ingenting jämfört med vad ni gjorde för mig. Tack vare din man hann jag fram i tid till min fru och vårt barn. Snälla, jag skulle må dåligt om ni tackade nej. Jag insisterar…
Gregory och Cynthia kunde inte säga nej. De tog emot bilen – men Jacks generositet stannade inte där. Han visste att Gregory haft det tufft ekonomiskt efter pensioneringen och inte hade råd att renovera huset.
Så Jack ordnade även det. Och en dag kom han och hälsade på tillsammans med sin fru och deras lilla dotter.
Trots att de bor i olika städer känner Gregory och Cynthia att Jack har blivit en del av familjen. Den unge mannen ringer regelbundet för att försäkra sig om att de inte saknar något – särskilt efter att han fick veta att det äldre paret aldrig haft egna barn.
Och en morgon, ett år efter händelsen, stannade samma blänkande sportbil återigen framför huset. Ur den steg Jack – den här gången med en annan person – hans lilla son, döpt till… Gregory.
