Jag hade aldrig föreställt mig att något sådant kunde hända mig vid mina sextio-två år.
Det året var mitt liv stillsamt och monotont.
Min make hade varit död länge, barnen var vuxna, var och en med sin egen familj och sina egna bekymmer.
Jag bodde ensam i ett litet hus utanför staden. Dagarna flöt förbi fridfullt: eftermiddagarna satt jag vid fönstret, lyssnade på fåglarna och såg solen sakta gå ner bakom den tomma gatan.
Utifrån verkade allt lugnt, men inombords hade ensamheten rotat sig för länge, och jag försökte att inte tänka på den.
Den dagen var det min födelsedag.
Ingen ringde, ingen kom ihåg. Och plötsligt bestämde jag mig för att göra något ovanligt, nästan vårdslöst. Eftermiddagen tog jag bussen in till stan — bara så, utan plan.
Jag gick in på en liten bar. Där var varmt gult ljus och låg musik. Jag satte mig i ett hörn och beställde ett glas rött vin.
Jag tittade mig omkring och märkte snart en man som närmade sig mitt bord. Han var ungefär trettio år yngre än jag, välvårdad, självsäker, med ett vaksamt uttryck. Han log och föreslog att beställa ytterligare ett glas åt mig.
Vi började prata med sådan lätthet, som om vi känt varandra i åratal. Han berättade att han arbetade som fotograf och precis kommit tillbaka från en resa.
Jag berättade om mig själv, mitt liv, allt jag skjutit upp och hur jag aldrig vågat fatta beslut. Jag vet inte om det var vinet eller bara stundens värme, men plötsligt kände jag mig levande.
Den natten gick jag med honom till hotellet. Jag var rädd men samtidigt lugn. Det hade gått länge sedan jag kände värmen från en annan människa, närvaron bredvid mig. Vi pratade nästan inte alls, lät bara känslorna leda oss.
Men när jag vaknade nästa morgon väntade en fruktansvärd upptäckt.
Jag vaknade ensam. Rummet var tyst, sängen bredvid mig tom. Mannen hade försvunnit utan ett ord.
På kudden låg ett kuvert.
Först trodde jag att det var ett avskedsbrev, men när jag öppnade det kände jag en rysning i magen.
Inuti fanns foton tagna kvällen innan och en kort lapp.
Det stod att om jag inte ville att dessa foton skulle läggas upp på nätet och ses av mina barn och släktingar, måste jag överföra pengar. Nedanför fanns ett kontonummer.
Då insåg jag att jag hade gått i en fälla.
Allt var noggrant planerat — samtalen, uppmärksamheten, natten, förtroendet.
Nu berättar jag denna historia för att varna andra kvinnor. Tänk efter två gånger innan du litar på främlingar, hur försiktiga och ärliga de än verkar. Ibland visar sig priset för lite värme vara alldeles för högt.
