Lindsey Vonn tävlade återigen i ett olympiskt spel efter flera år borta från tävlingscirkusen, men ett fall i Cortina slutade med en fraktur som krävde operation.
Den amerikanska skidåkaren Lindsey Vonn, en av de mest framgångsrika profilerna inom alpin skidåkning, upplevde ett svårt ögonblick under vinter-OS Milano-Cortina 2026.
Hennes deltagande i damernas störtlopp slutade i en olycka som orsakade en fraktur i vänster ben, bara sekunder efter att loppet hade startat.
Innan den dagen hade Vonn bakom sig en lång karriär fylld av framgångar och skador, inklusive knäproblem som ledde till att hon avslutade karriären 2019. Hon gjorde comeback 2024 tack vare en partiell knäprotesoperation i höger knä och flera månaders förberedelser inför denna olympiska upplaga.
I den här artikeln berättar vi vem Lindsey Vonn är, hur hon tog sig till spelen trots de senaste skadorna, vad som hände under hennes fall i OS och hur hon själv beskrev upplevelsen på sina sociala medier efter olyckan.
Vem är Lindsey Vonn
Lindsey Vonn anses vara en av de största skidåkarna i den alpina skidåkningens historia. Under sin karriär tävlade hon i flera discipliner som störtlopp, super-G och kombination, med 84 världscupsegrar (45 av dem i störtlopp) och en rad titlar som placerade henne i världstoppen.
Hennes olympiska meritlista inkluderar medaljer från tidigare vinterspel, bland annat guld i damernas störtlopp i Vancouver 2010 – som första amerikanska att vinna den grenen – samt brons i super-G och störtlopp i andra upplagor.
Efter att ha avslutat karriären 2019 återvände Vonn till tävlingsarenan 2024 efter att ha återhämtat sig från flera allvarliga skador, inklusive en partiell knäprotesoperation. Med comebacken siktade hon på OS 2026 med målet att avsluta sin karriär på topp.
Skador och comeback inför OS
Bara dagar före spelen i Milano-Cortina föll Vonn under en världscuptävling i Schweiz och drabbades av en total ruptur av främre korsbandet i vänster knä. På en presskonferens inför OS berättade hon vad som hänt: ”Jag slet av främre korsbandet helt.”
Hon tillade: ”Jag har också benmärgsödem, vilket är en vanlig skada när man sliter av korsbandet, samt viss meniskskada. Vi vet inte om det redan fanns där eller uppstod vid fallet.”
Vonn förklarade att hon fortsatte arbeta med sitt team för att vara så säker som möjligt inför tävlingen och att hennes tidigare erfarenheter av skador gav henne självförtroende att hantera situationen.
Fallet i OS
Under damernas störtlopp den 8 februari 2026 var Vonn en av de mest uppmärksammade åkarna. Men bara sekunder efter starten i backen Olimpia delle Tofane i Cortina d’Ampezzo fastnade hennes stav i en port, vilket rubbade balansen och ledde till fallet.
Vonn evakuerades med helikopter och fördes till sjukhuset Ca’ Foncello i Treviso, där hon opererades i vänster ben för att stabilisera frakturen.
Olyckan innebar ett abrupt slut på hennes deltagande i störtloppet, som många såg som en av hennes sista olympiska chanser. Landsmaninnan Breezy Johnson tog guld i tävlingen medan övriga åkare fullföljde dagen.
Lindsey Vonns ord efter olyckan
Efter operationen publicerade Vonn ett meddelande på sina sociala medier där hon delade sina känslor kring det som hänt och sitt fokus framåt. Hon reflekterade över den risk som är en del av sporten och av att jaga sina drömmar.
Om fallet förklarade hon att hon var ”12 centimeter för nära linjen” när hennes högra arm fastnade i porten, vilket orsakade kraschen. Hon betonade att korsbandsskadan och tidigare skador inte hade något med fallet att göra.
Vonn berättade att hon drabbats av en komplicerad tibiafraktur som kommer att kräva flera operationer för att läka ordentligt. Trots det sade hon att det faktum att stå i startgrinden med chansen att vinna hade varit ”en seger i sig” och talade om sportens risker i jämförelse med livet:
”Vi drömmer. Vi älskar. Vi hoppar. Och ibland faller vi. Ibland får vi våra hjärtan krossade. Ibland når vi inte de drömmar vi vet att vi kunde ha uppnått. Men det är också livets skönhet: vi får försöka.”
I en annan del av sitt budskap sade Vonn: ”Jag försökte. Jag drömde. Jag hoppade.” Hon avslutade med en uppmaning till mod:
”Jag hoppas att om ni tar med er något från min resa, så är det att alla har modet att våga göra stora saker. Livet är för kort för att inte ta risker. För det enda verkliga misslyckandet i livet är att inte försöka.”
Veckorna efter olyckan började hon redan planera sin rehabilitering. Från sjukhussängen skrev hon att detta kanske inte var slutet hon hade föreställt sig – men att hennes historia ännu inte var färdigskriven. Och även om hon kanske aldrig mer skulle stå högst upp på en olympisk pall, lovade hon sig själv att återvända till bergen en sista gång, inte för medaljerna, utan för kärleken till farten, modet och den frihet som alltid hade definierat henne.
